Havet ger och havet tar

Havet ger och havet tar. Det knyter sig i magen när jag läser om detta. Samtliga i min familj jobbar ombord på någon form av flytetyg. Min sambo är sjöman, mina föräldrar är fiskare, min bror likaså. Det är ytterst sällan som jag oroar mig för att något kan hända. Att gå runt och vara orolig har aldrig varit min grej. Men när jag läser om sjöolyckor blir jag illa till mods. Det är så verkligt, det är så nära. Jag tänker på den drabbades familj, vänner och kollegor. Alla tankar går till mannens närmsta. Och en stor eloge till Sjöräddningssällskapet, SSRS. Ni gör ett fantastiskt jobb!

Kommentarer
Postat av: Ulrika

Usch, blä och fy! Jag sa senast idag till en tjej på sommarjobbet att jag inte är rädd för att Erik ska försvinna i havet utan snarare orolig för att han ska skada sig i maskin eller liknande. Men som du säger, havet ger och havet tar. Hur moderna och säkra båtarna än blir.

2012-07-14 @ 00:08:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0