Du är ju lat!

Igår kväll stötte jag på en lite lätt förfriskad före detta kollega till mig. Vi gick vakt ihop en sommar, blev goda vänner men sen när vi mönstrade av gick våra liv åt olika håll. Jag blev med barn, för honom hade studentlivet precis börjat. När han såg mig komma gående ropade han:
 
- Är du på smällen igen eller?!
- Yes! Det är bättre med bebisar än att åka båt vettu.
- Aha! Du vill inte jobba! Du är lat!
 
Jag tycker att hans kommentar är rolig. Att jag är lat. Många andra ojjar sig över hur jobbigt det kommer bli och hej och hå. De kallar mig naiv när jag rycker på axlarna och säger att jag är övertygad om att jag kommer klara av att ta hand om två barn. Två barn och två vuxna halva året, två barn och en vuxen övriga halvan. Det är ingen omöjlig ekvation. Egentligen har kollegan rätt. Jag vill inte jobba. Inte till sjöss. Om man sen är lat för att man väljer att befolka världen, tja, det kan man väl se som man vill. Att leva i mammaland är i alla fall bra mycket lugnare och skönare än att sitta på en flytande plåtlåda på Nordatlanten!

Kommentarer
Postat av: Maria

Säger samma sak, just nu är jag bra mycket nöjdare med att vara mamma än sjöman. Hann aldrig riktigt komma ut till sjöss efter skolan , då kändes det som en besvikelse men nu är allt bra ändå. Livet tog sig bara en annan vändning

2012-07-27 @ 14:18:55
URL: http://eninvanaretillibyn.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0