Sömnlös

Jag vet inte vad det var med Adam inatt. Vid fyra vaknade han, småskrikandes. Inte mardrömsskrik utan mest jag-är-sur-alltså-skriker-jag-skrik. Tog över honom till mig och vi låg där och småsov mellan småskriken. Vid sex hade småskriken blivit vanligare än sömnen så han fick sig en flaska mat. Adam har inte ätit något på natten/tidig morgon sedan han var knappt fyra månader och självmant började sova över nattmålen. Efter det somnade vi en stund för att sen gå upp strax innan åtta som vanligt. Efter frukosten bröt helvetet ut.

Småskriken förvandlades till konstanta gallskrik. Spelade ingen roll vad jag gjorde. Var han i famnen var det fel, i knät trivdes han inte, golvet var fruktansvärt, sängen skall vi inte ens tala på. Efter ett par timmars skrik syntes det hur trött han var. Ögonen var röda av tårar och trötthet och han gnuggade sig i ögonen men ville han sova? Nej. Till slut somnade han i min armhåla i dubbelsängen, snyftade sig till sömns. Stackars bebis. Jag kände mig som en kass mamma. Varför förstod jag inte vad felet var? Nu i efterhand förstår jag att det nödvändigtvis inte behöver ha varit något fel. Kanske har han en dålig dag. Det har jag med ibland. Skillnanden är att jag skriker inte så att jag blir högröd i ansiktet och snoret sprutar.

Egentligen har jag väl inte rätt att klaga. Det här är första vakna natten sedan Adam var fyra veckor gammal och vi började med ersättning. Med vakna nätetr räknar jag inte käk då det handlade just om det. Vakna, skaka ihop en flaska, mata, somna om. Men jag tyckte det var jobbigt, där och då. Nu sover han och jag har druckit kaffe ur husets näst största mugg och ätit havrekakor. Bara för att. Kanske är det just det som är det jobbiga, att jag inte är van. Jag vet att många andra har vakna perioder varje natt och de klagar inte. Jag har inte haft en vaken natt på ett halvår...

Funderar på om det är tänderna. Det har jag sagt i tre månaders tid så fort han varit tjurig. Det är nog tänderna. Men ena tanden i underkäken har kommit igenom tandköttet och den andra är nog på god väg då de har varit synliga under tandköttet en längre tid. Första tanden kände jag i fredags och jag hade inte märkt något alls på Adam. En dag var den bara där. Kanske är den andra på väg nu också och det gör lite extra ont eftersom den första knappt vuxit ett par milimeter? Kanske är han bara sjukt sur över något som jag inte förstår...

Kommentarer
Postat av: Linda

Hallåj!



Hur gammal är han nu? Det kan ju vara ett utvecklingssprång. Annars så har han nog vad du säger en dålig dag :P



Eira är snart sex månader och här är det nog något utvecklingssprång. Har jag tur så skrapar jag ihop 2 h sammanhängande sömn :P Har också funderat på tänder här, men jag inbillar mig att eftersom storasyster inte fick tänder förrän hon var 9 månader så kommer inte Eira att få det heller.



Hoppas han är gladaren nu :D



Linda

2012-01-16 @ 16:00:44
URL: http://linnali.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0