Att vara sjömansfru
Min man åker till jobbet en gång i månaden. Han kommer också hem från jobbet en gång i månaden. Han jobbar enligt principen fyra veckor ombord, fyra veckor hemma. Så rullar det på. Dagar blir till veckor, veckor blir månader, månader blir år. När han är borta så är han borta, när han är hemma så är han hemma. Ledig. Således har en sjöman semester halva året och det är det de flesta sjömän jobbar för. Jag själv är inget undantag, ledigheterna är nog det bästa med jobbet.
När R är på jobb så hörs vi dagligen. Mailen viner fram och tillbaks mellan Kalmar och de brittiska oljefälten. Vi chattar också en hel del. När han är i hamn sms:ar vi och pratar i telefon. Tack Telenor för Vodaphone Passport! Vi kan även prata i telefon när han är till sjöss och inte har mobiltäckning då båten har satellittelefon som de anställda får använda. De har internet ombord men internet på fartyg är i regel rätt slött så Skype och webcam är bara att glömma. Dock kan jag skicka bilder och små filmsnuttar på Adam filmade med mobilkamera.
Jag får ibland höra att jag är duktig. Stark. Modig. Skall jag ta det som en komplimang? Jag blir alltid lite ställd när någon berömmer mig för att jag är kapabel till att ta hand om vår son och vårt hushåll. Jag anser att sjömansyrket är precis som vilket jobb som helst. Det är inte särskilt glorifierat på något sätt. En månad går vansinnigt snabbt och just nu skulle jag inte vilja leva på något annat sätt. Om det är någon som är duktig, stark och modig i vårt förhållande så är det R. Han är borta från sin familj i fyra veckor. Fyra veckor utan R är inga problem, vi har haft betydligt längre perioder ifrån varandra när vi båda seglade. Men jag hade aldrig klarat fyra veckor utan Adam. Det liv vi har är självvalt, det är inget måste, och vi tycker båda två att det fungerar bra. Den dag det inte gör det, då får vi väl hitta på något annat. Det finns alternativ. R kan vara hemma och jag kan segla. R kan ta ett jobb iland. Vi kan köpa en folkabuss och åka jorden runt i den.
Ibland kan jag tycka att det är skönt att höra att jag är duktig och stark, främst när det är tungt. Fast samtidigt, jag har ju aldrig haft det på något annat sätt... Jag börjar långsamt bli van vid att Erik är borta i perioder. Jag vill inte leva på något annat sätt, för jag vill leva med Erik. Jag håller med dig, det är sjömännen som är starka. Jisses vad de missar...
Spännande sätt att hitta en hobby på! Jag och Erik har ingen gemensam hobby, men det kanske kommer. Jag kommer ju förr eller senare måsta följa med träskutan Erik är aktiv på. Vem vet, kanske finns en liten sjöråtta inom denna stadsjänta? ^_^
Bra skrivet! Som vanligt kön Er man igen sig å skulle kunna kopiera texten nästan rakt av!
Sen måste våga vars lite osvenska å ta åt oss när folk ger oss komplimanger för att vi orkar...men visst...jag håller med dig..vi har valt det!? Och vi får ju ändå va med våra barn!
Samtidigt kan känna att man som sjömansfru också har en del begränsningar och det kan också vara nog så tråkigt!
Så jo... Vi ska allt ta åt oss... I alla fall tänker jag göra det! För vi gör ett jättejobb!
Stor kram
Min man är oxå till sjöss 3 mån o 3 mån av. Underbart de 3 månader han är hemma men helvete när han är borta i 12 veckor. Vi har en 1 årig dotter i du har så rätt i att han har det värre än mig som måste vara ifrån henne så länge! Har letat efter mammor i lika situation som mig själv så maila mig gärna så kan vi utbyta lite erfarenheter! Jag brukade oxå jobba till sjöss.
