Flygande mackor

Flygande Jakob har man ju hört talas om. Jag tror dock inte att jag smakat det. Banan i mat är något bland det vidrigaste jag vet. Kombinationen banan, ananas, curry och jordnötter är om möjligt ännu värre. Nu är det väl visserligen ingen curry i Flygande Jakob men ändå.
 
Här hemma har all mat fått vingar just nu. Det är frustrerande. Jag är inte orolig för att han inte får i sig tillräckligt, något eller några mål brukar oftast slinka ner utan allt för våldsamma protester. Och han skulle kunna leva på frukt. Och korv. Att inte kladda med mat är något som sitter djupt rotat i mig. Vissa saker Adam gör har jag förståelse för, jag skulle vilja göra likadant själv ibland men som vuxen så lägger man sig inte på golvet och gallskriker eller slår huvudet i en kökslucka. Men att slänga mat på väggar, tak och andra runt matbordet, man gör det ju inte! Det är väl just det som är så frustrerande.
 
Jag är mycket väl medveten om att han är 14 månader och jag antar att det hör till. Att alla barn matvägrar, kastar och kladdar. Men det blir några djupa andetag vid matbordet varje dag. Han finner sig inte i att bli matad längre så att försöka med det gör situationen ännu värre. Har läst lite i olika forum och bloggar om olika strategier. Det finns lika många som det finns föräldrar. Jag testar lite olika. Det som fungerar bäst, men långt ifrån hundraprocentigt, är att ignorera honom. Fortsätta äta, prata, låtsas som det regnar. Ibland slutar han självmant. Gör han inte det så plockar jag undan tallriken och försöker efter en halvtimme. Ibland kan man distrahera honom med ett smörgåsrån eller knäckebröd. Ibland fungerar ingenting. Dagar då han vägrat nästan all mat gör jag vad man inte ska göra, ställer fram någon annan mat. Speciellt till middag. Annars vaknar han på kvällen och är hungrig och det känns "värre" att ge honom mat då än att ställa fram ett par smörgåsar när han egentligen borde ätit stekt fisk och potatis. Jag antar att han inte kommer kasta mat när han är tonåring, jag antar att det går över någonstans på vägen. Till dess tar jag djupa andetag, testar olika strategier och sanerar köket så gott det går.

Kommentarer
Postat av: Inga Magnusson

Makt handlar mat om ibland i barns liv. Det innebär att barn under perioder av sitt liv använder maten som maktmedel. Det görs helt omedvetet från barnets sida men är ett sätt att testa hur det kan påverka förälderns beteende. För det märker ju att föräldern agerar utifrån matvägran och slask (negativt) och utifrån god aptit och bra bordsskick (positivt). Så matsituationen kan utvecklas till att bli en återkommande kamp där förälderna alltid drar det kortaste strået. Det kan alltså vara bra att avbryta måltiden så fort det börjar bli provokationer av något slag. Och redan från början.

Det är den ena aspekten av barn och mat.

Den andra aspekten är att barn ibland inte har så stor aptit helt enkelt och då blir maten en rolig leksak, precis som badvattnet blir det. Men de går runt på väldigt lite käk faktiskt och under flera dagar i sträck. Kan bli kinkiga och griniga men som sagt aptiten är låg. Varför är svårt att veta, de har väl inte hunnit bli så programmerade som vi till att äta. De kan också känna av att en förälder är orolig eller misslynt med något annat. Aptiti är ju rätt så humörberoende.

Man behöver inte bli ett dugg orolig för att barn äter för lite frivilligt. Ett barn som i övrigt är friskt pillar i sig den mat det behöver. Om du är orolig så kan du alltid kolla med bvc och be dem undersöka om gossen mår bra.

Nu ska jag sälla mig till alla andra som ger goda råd i sammanhanget. Det är ju alltid lätt att ge goda råd när man inte står mitt upp i det hela:-))

Ta på honom en bra haklapp som är stor och som går att söla med, en som går att dra in under tallriken en bra bit. Ge honom mat som han brukar gilla i en konsistens som brukar gå hem och lagom varm och när han kan förväntas vara hungrig. Han får en sked i handen och så sätter du dig på den andra. Låt honom sen försöka få i sig maten så gott han kan med sked, med händer, med munnen eller hur som helst. Det spelar ingen roll om han slaskar, barn har kladdbehov helt legitimt så förhärda dig så länge han verkligen försöker äta. (Han kommer att sluta med kladdet när han blir äldre, alldeles automatiskt.)

Men när han börjar slänga mat omkring sig medvetet så ta bort honom direkt från bordet och säg ett bestämt NEJ! Och så får han bli lessen ett tag. Låt det dröja tills han serveras mat igen. Och gör samma sak nästa gång igen. Förhoppningsvis så lär han sig att mat får man kladda med så länge man verkligen äter, men den är inte till för att leka med.

Lycka till!

Och ha en bra dag!

Svar: Jag antar att det handlar om någon form av maktkamp, testa vilja och gränser. Adam har alltid ätit mycket och aldrig varit kräsen. Accepterat nya saker utan minsta protest. Och nu så är det bara korv, köttbullar, några enstaka ärtor och frukt som fungerar. Har de sista dagarna lagat mat som jag vet går hem även om det inte känns rätt att servera falukorv för tredje dagen i rad eller plättar med strimlad skinka. Eftersom han varit allätare innan hoppas jag att han hittar tillbaks till matglädjen. Har en idé om att det kanske går lättare och snabbare om man försöker mötas halvvägs, han får mat som han för stunden gillar och han äter den. På något sätt vinner vi båda då. Han har i ett par månader ätit själv, med händerna. Skeden får han varje måltid men han leker mest med den. Det kladdet har jag inte ont av, det är ju bara att torka tassar och mun och jag tycker ändå att han äter rätt bra med fingrarna. Det jobbiga är ju just det medvetna kastandet. Man får trösta sig med att det går över. Men när man är mitt uppe i någon mindre charmig period är det så lätt att tro att det kommer vara så tills han flyttar hemifrån ;-)
Landkrabba

2012-08-19 @ 08:14:41
URL: http://inga.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0