Det är så synd om mig för jag är bebis!
Ni vet hur grabbar blir när de är förkylda? Det klagas, stånkas, pustas och de gnäller så man blir tokig. Jag har en sådan i lägenheten just nu. Den här grabben visar dock sitt missnöje med allmän skrikfestival så fort jag vänder bort huvudet och inte riktar 130% uppmärksamhet mot honom. Kan inte vara lätt att vara riktigt förkyld för första gången... Jag menar, jag stod ju med ena benet i graven i lördags fast eftersom jag uppnått en mycket aktningsvärd ålder så vet jag att det går över. Det blir bättre. Jag dör inte. Stackars liten plutt fattar inte vad som händer. Så han skriker. Och gråter. Och stånkar, pustar och gnäller. Tack du visa kvinna som kom på att man kan bära sitt barn inlindat i ett tygstycke! Om det inte vore för bärsjalen vore jag fast i babygymmet...
Kommentarer
Postat av: Jea
Det låter nästan som min mamma när hon pratar om när jag hade vattenkoppor. Fast hon använder en hel del svordomar när hon berättar ;P
Jag var 2 månader när min storebror var snäll nog att ge både mig och min mamma det (första gången jag träffade storebror, sicken present=P hihi).
Trackback