landkrabba

Idag kommer bli en rolig och spännande dag som inleds med en lång fika med en vän jag inte sett på några månader. Ska bli kul att skvallra och höra hur hon haft det på sin lilla världsomsegling. Sen bär det av till barnmorska och föräldraträff. Har inte varit hos barnmorskan sen inskrivningen i vecka 12 och jag har ingen aning om vad vi ska göra idag. Är nu i vecka 26 så jag antar att hon ska mäta magen och lyssna på bebisens hjärta?

Vårdinrättningar tillhör inte mina favoritplatser på jorden. Faktum är att jag är tämligen livrädd inför att gå till läkare och tandläkare. Barnmorskan är inget undantag. Dock är hon medveten om det och det gick väldigt bra förra mötet trots att hon tog flera rör blod. Men att säga att jag är lugn och avslappnad är att ta i. Självklart är det bra att hon kollar till mig och Mini och jag ser verkligen fram emot att få höra hjärtljuden men jag kan inte påstå att jag längtar.

Det som gör mig irriterad när jag berättat om min rädsla är att många säger att det bara är att vänja sig. Jag kommer inte vänja mig. Jag kommer alltid tycka det är obehagligt och jag förstår inte varför det ska vara så svårt att förstå och acceptera. Min första barnmorska sa just det, att det bara var att vänja sig. Hon ville inte ens lyssna när jag berättade att jag var lite feg och harig (har gärna det inskrivet i min journal) Efter hälsosamtalet med henne grät jag hela vägen hem och ett par dagar till och ringde sen MVC och bytte. Hon jag hade förra gången verkade mycket snällare och mer förstående vilket gör att jag känner mig lite, lite lugnare.