Här vill jag stanna

Just nu är jag åter så glad och tacksam över att jag är en strandad landkrabba. Fick igår veta att fartyget jag arbetade på fram till i somras har råkat ut för ett rätt allvarlig incident. Allt gick bra med besättning, last och miljö och det verkar inte ha blivit allt för stora skador på fartyget. Men det kunde gått illa. Riktigt illa. Jag har bara sett diverse Facebook-konversationer om händelsen så jag vet inte exakt vad som hänt men jag är väldigt glad över att jag inte var med.

När jag gick iland i somras trodde jag att mitt rastlösa sjömanshjärta skulle göra sig påmint. Döm av min förvåning när det istället började klappa i takt med övriga världen och allt jag kände var lugn, lycka och harmoni. De gånger jag verkligen längtat ut till sjöss är lätträknade. De får plats på ena handens fingrar. Att sakna de långa ledigheterna samt lönen som var ett par snäpp bättre än det CSN erbjuder är en annan sak. Jag har aldrig ångrat mitt beslut, att börja plugga igen, och det känns bra. Jag känner mig hemma nu.

Jag har alltid trott att jag varit en rätt rotlös människa. Jag har insett att så inte är fallet. Jag har rotat mig rätt rejält nu och det kommer inte att gå särskilt enkelt att flytta på mig. Jag har en trygg plats på jorden och här tänker jag stanna så länge jag vill. När jag var yngre trodde jag att jag gillade resandet, flängandet, flaxandet och att ständigt vara på väg. Efter ett par år i yrket insåg jag att jag mådde dåligt av det. Jag behövde inte vara på väg. Jag ville inte vara på väg. Allt jag ville var att ha ett liv hemma. På land. Det har jag idag. Och jag kunde inte ens i min vildaste fantasi ana att det skulle bli så här bra!


Långt ifrån alla dagar är som denna på Nordatlanten...

Kommentarer
Postat av: Alexandra

sv: jo det hade jag tänkt också, där av vissa saker ska köpas senare =)

2011-02-28 @ 11:08:53
URL: http://alexandraolin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0