Framtidsfunderingar

En timmes promenad i ett snålblåsigt Kalmar fungerade som terapi för min lite lätt överaktiva hjärna. Alla jobbiga tankar ersattes med positiva och jag börjar klart och tydligt se hur jag vill att vårt liv skall se ut. Om det blir så är ju en annan sak. Är det något jag lärt mig så är det att inte planera allt för mycket. Jag vet att människor i vår närhet kommer tycka att vi gör lite konstiga saker men vi kommer göra saker och ting på vårt sätt och det kommer bli så bra. Jag bara vet det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0