landkrabba

Adam är ett monster idag. Har varit det från imorse och still going strong så att säga. Jag är ensam i lägenheten med honom, sambon är på stan och handlar julklappar till mig. Med andra ord så är denna dag ungefär en sådan som de flesta kallar en normal dag. Mamman är hemma med bebisen, pappan kommer hem när mörket lägger sig över nejden. Och jag funderar på vad skillnaden är mellan vårt sjömansliv och ett "vanligt" liv.

Jag vore rik om jag hade fått en krona för varje gång jag fått höra ordet avlastning eller egentid. Jag har förstått att det är viktiga ord för många men jag tycker det är mest blaha. Min så kallade egentid har jag när Adam sover. De dagar han är ett monster är tack och lov lätträknade och när han har en sådan dag skulle jag inte ens drömma om att lämna bort honom. Jag kanske fantiserar om att sätta en röd rea-lapp i pannan på honom men när allt kommer omkring så är det jag och bärsjalen som är bäst för honom där och då.

Men till skillnaden då. Skillnaden mellan att ha en man som kommer hem en gång i månaden och att ha en som kommer hem varje kväll. I vårt fall blir inte skillnaden så stor. Adam somnar klockan sex. Oavsett om pappa kommer hem var fjärde onsdag eller varje dag. De jobbiga dagarna får jag ta själv i vilket fall som helst. Men när han är hemma så är han hemma och jag langar gladerligen över bebis, oavsett om han är glad eller ledsen, till honom.

Men nu sover den arga bebisen, kaffet står och gottar till sig i bistro-kannan och med lite tur hinner jag starta en tvättmaskin, börja göra en köttfärssås till kvällens lasagne och dammsuga. Sover han längre än sina 25 minuter kanske jag även hinner med att sminka mig. Yeah.