landkrabba

Varje kväll sjunger jag en godnattvisa för bebisen och berättar att det är natt och att på natten sparkar man med små sparkar. Den sista delen är ett internskämt mellan mig och sambon. Kommer inte ihåg när det kom till men på natten pratar man med små bokstäver. Typ. Inser att det inte låter det minsta kul men det är väl själva grejen med internskämt? För det mesta brukar bebisen lyssna på mig. Eller så är det jag som sover så hårt att jag inte bryr mig om hur den kickar på... Inatt var det dock ett jäkla liv där inne och inga sånger, buffar eller uppmaningar i världen hjälpte. På ett sätt var det väldigt mysigt att ligga där i den stilla natten och konversera med den lill* på vårt alldeles egna sätt. Men att veta att klockan skulle ringa 0615 tog bort en hel del av mysigheten... Och nu är klockan sju och jag är inte alls taggad för en heldag i skolan. Förlåt, huvudkontoret.