Kick-ass!
Jag gjorde en riktig kick-ass presentation idag! Yeah!
Hittills har alla presentationer vi gjort det här läsåret varit av slaget att man skall stå framme vid tavlan och prata och presentera något. Jag har inga större problem med att tala inför folk. Visst blir jag lite nervös, ibland rodnar jag, rösten kan bli lite skakig och hjärtat dunkar lite snabbare än vanligt. Men jag svimmar inte, kräks inte och drabbas inte av några extrema blackouter. Jag kan även tala hyfsat fritt, skriver bara upp stödord på en lapp för att minimera risken att läsa innantill. Dock tycker jag själv att det ibland låter väldigt stelt eftersom jag i regel övat innan och därmed memorerat vissa meningar.
Presentationen idag var av ett annat slag. Vi satt runt ett stort bord, cirka tjugo man, och var och en gjorde sin dragning. Sittande. Mitt bland de andra. Vilken skillnad det var! Strax innan det var min tur lade jag handen på magen och fick en lyckospark av vår lilla busbebis och sen var det bara att köra på. Kick-ass!
På mitt förra jobb har jag hållt i många presentationer av denna typ. Grejen är att jag där aldrig såg det som en presentation. Det handlade om information. Information om fartygets säkerhetsutrustning, hur den skulle brukas och vad man ska göra i en nödsituation. Varje arbetspass höll jag i sådana informationsmöten och även diverse övningar, allt från att fira ner livbåten till vad man skulle göra om man hittade en skadad besättningsmedlem på däck. Jag var aldrig nervös då och idag kom den där kaxiga andrestyrmannen tillbaks och regerade min presentation.
Ett par tjejer som jag aldrig pratar med annars kom fram efteråt och sa att de tyckte jag var duktig på att prata. Jag tackade och tog emot och log resten av det seminariet!
Hittills har alla presentationer vi gjort det här läsåret varit av slaget att man skall stå framme vid tavlan och prata och presentera något. Jag har inga större problem med att tala inför folk. Visst blir jag lite nervös, ibland rodnar jag, rösten kan bli lite skakig och hjärtat dunkar lite snabbare än vanligt. Men jag svimmar inte, kräks inte och drabbas inte av några extrema blackouter. Jag kan även tala hyfsat fritt, skriver bara upp stödord på en lapp för att minimera risken att läsa innantill. Dock tycker jag själv att det ibland låter väldigt stelt eftersom jag i regel övat innan och därmed memorerat vissa meningar.
Presentationen idag var av ett annat slag. Vi satt runt ett stort bord, cirka tjugo man, och var och en gjorde sin dragning. Sittande. Mitt bland de andra. Vilken skillnad det var! Strax innan det var min tur lade jag handen på magen och fick en lyckospark av vår lilla busbebis och sen var det bara att köra på. Kick-ass!
På mitt förra jobb har jag hållt i många presentationer av denna typ. Grejen är att jag där aldrig såg det som en presentation. Det handlade om information. Information om fartygets säkerhetsutrustning, hur den skulle brukas och vad man ska göra i en nödsituation. Varje arbetspass höll jag i sådana informationsmöten och även diverse övningar, allt från att fira ner livbåten till vad man skulle göra om man hittade en skadad besättningsmedlem på däck. Jag var aldrig nervös då och idag kom den där kaxiga andrestyrmannen tillbaks och regerade min presentation.
Ett par tjejer som jag aldrig pratar med annars kom fram efteråt och sa att de tyckte jag var duktig på att prata. Jag tackade och tog emot och log resten av det seminariet!
Kommentarer
Trackback
