landkrabba

Innan helgen utlovades det solsken och temperaturer runt 18 grader. Jag tittar ut och det är dimma och fem grader. Jag är besviken. Hade sett fram emot en solig söndag. Jag hade trott att den förtjusande G och jag kunde gå tipspromenaden i tunna vårjackor och stora solglasögon. Istället blir det att plocka fram pannband, vantar och testa om sambons regnjacka möjligtvis går att knäppa...

Dock är den svenska dimman ingenting emot den dimma som kan ligga tät över Grand Banks söder om New Foundland. Där kan vi snacka dimma! Jag minns en morgonvakt då det var så tjockt ute att jag inte ens såg vindrutetorkarna! Det kan bli lite lätt klaustrofobiskt att arbeta i dimman dag ut och dag in. Det känns som om fartyget är inbäddat i bomulll och denna bomull flyttar sedan in i huvudet och de redan konstiga funderingarna blir ännu konstigare. Nej, tacka vet jag landkrabbelivet. Jag ser ju i alla fall tvärs över gatan!