Det går neråt

Jag läste precis det här inlägget hos Pärlan. Och det fick mig att fundera på min egen viktnedgång. Hon skriver att hon insåg idag att hon gått ner nästan tio kilo sen i januari. Hon skriver också att hon upplever det själv som att vågen stått stilla sedan dess. Så är det för mig med.

Efter en två veckor lång semester på Korfu i början på sommaren visade vågen 104 kilo när jag kom hem. Då bestämde jag mig för att det var dags att göra något men vad visste jag inte. Strax därefter mönstrade jag på och ombord på fartyget försökte jag leva så nyttigt som möjligt. Men det är svårt att leva nyttigt ombord på ett fartyg där någon annan lagar alla måltider (och sjökockar är i allmänhet löjligt förtjusta i smör och grädde). Oftast har man inget val mer än att äta den där onyttiga maten för matstrejk i fem veckor, det funkar inte. Det kan även vara svårt att hitta ork och motivation till träning då jag jobbade fyra timmar, ledig åtta, jobbade fyra, ledig åtta. Så rullade varje dag på. I fem veckor. Lägg sedan till lite övertid, oftast mitt i natten, och sömnbrist är ett ganska uppenbart problem till sjöss. Att det dessutom finns tillgång till godis, chips och öl dygnet runt är också ett problem om man som jag har svårt att hålla sig ifrån godsakerna.

I augusti tog jag tag i min vikt på allvar. Den 16e vägde jag 98,5 kilo och hade alltså på något mirakulöst sätt gått ner 5,5 kilo. Min gissning är att mycket var vätska och sådana semesterkilon som försvinner snabbt. Sedan augusti har jag gått ner nästan sju kilo. Sen midsommar har jag gått ner tolv kilo! Om jag hör om någon som gått ner tolv kilo så tycker jag wow men när det kommer till mig själv så märker jag det inte ens. Jag märker ingen större skillnad på kläderna men det kan bero på att kläderna i somras var för små, jag vägrade bara att inse det. Nu sitter dom snarare som dom ska. Kanske aningens för stora...

Men ändå, tolv kilo. Jag har inte riktigt hängt med. I veckan när jag tjuvvägde mig visade vågen på ett bättre resultat än idag, nämligen 91,4 kilo. Det var lite mörkt i rummet så jag tyckte det stod 97,4 kilo. Och jag reagerade knappt! Jag tänkte bara jaha, så det blev ett plus igen. Sen slog tanken mig att det antagligen stod 91 kilo, annars skulle jag ju gått upp fem kilo på en vecka. Jag har helt enkelt inte fattat att jag inte ligger runt hundrastrecket längre. Nästa gång jag väger mig kommer inte vågen visa tresiffrigt. Vågen kommer aldrig mer visa tresiffrigt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0