landkrabba

Sova har allltid varit ett stort intresse i mitt liv. Jag hävdar bestämt att det är den perfekta hobbyn. Det är enkelt, man kan göra det (nästan) vart som helst och bäst av allt, det är gratis! Jag har alltid haft oerhört lätt för att somna och bryr mig inte särskilt mycket om vare sig ljud eller ljus. Jag tackar min mor för det eftersom jag från tre månaders ålder växte upp ombord på en fiskebåt och på det sättet blev van vid rörelser, ljud, ljus och lukter. När jag blev äldre, och började arbeta, utvecklades min sömnförmåga ytterligare och jag kunde somna på beställning. Då jag mest haft lite konstiga jobb där sömnen lätt blir lidande som fiskare och sjöman gäller det att ta tillfället i akt. Har man en halvtimme över är det lika bra att sluta ögonen för man vet inte när man får tillfälle igen.

Sen jag blev gravid har jag varit trött. Trött, trött, trött. Inte så farligt på dagen men dom första veckorna så var det mer än en gång jag gick och lade mig strax efter klockan sju. På kvällen. Dagen krävde då ganska mycket planering eftersom det försvann rätt många timmar... Nu kan jag vara vaken till klockan tio. Eller till och med elva om det är något extra festligt tillfälle. Problemet är att jag vaknar ju i tid på morgonen ändå!

Igår kväll när jag kröp till kojs strax efter tio såg jag fram emot att få sova tolv timmar. Inte gå upp förrän tio noll noll. Vem vaknar strax efter åtta, pigg som en lärka tror ni? Är det Murphys lag att man ska vakna i "vanlig" tid på helgen och vara pigg? Och varför kan man aldrig vara så utvilad på vardagarna, trots att man sovit lika många timmar?