Att bli äldre
Jag minns när jag fyllde 30. Jag hade influensa och kände mig som 90. Minst. Det var jobbigt att fylla 30. Att sluta vara twenty-something vilket jag ändå var under 10 år. Jag trodde känslan skulle försvinna. Nu har det gått ytterligare två år och jag är fortfarande besvärad över att vara över 30. Varför vet jag egentligen inte. Jag är där i livet jag vill vara. Bra familj, vänner, jobb.
Men något gnager. Rastlösheten. Svensson-livet. Ekorrhjulet. Jag trodde jag var av med rastlösheten. Är det den min åldersnojja beror på?
Förr var rastlösheten något kul. Den tog mig till konstiga platser och udda människor. Nu sitter man här i ett radhus som jag egentligen trivs i men ändå kryper det stundtals i kroppen. En helg borta är inte nog. Jag drömmer om att flytta. Övik ska vara fint har jag hört? Eller Shetland. Denna ständiga dröm om en plats jag aldrig varit på.
Jag vet inte om åldern och rastlösheten hänger ihop. Eller är det bara tankarna från barndomen. Att 30 är gammalt. Att man är vuxen då. Jag är ju vuxen! Jag har familj, silvrig kombi, bolån. Rubbet. Och jag vill ha det. Men det är något med siffran som gnager.
Kommentarer
Trackback
