Inte utan mitt kaffe

 
När jag gick på gymnasiet förstod jag mig aldrig på kaffe. Inte te heller. När jag sedan som 20åring började som jungman på ett forskningsfartyg blev jag "retad" i mässen för att jag drack saft. Det dröjde inte många dagar förrän jag började ta en kopp kaffe jag med. En fjärdedel kaffe, tre fjärdedelar mjölk och ett par sockerbitar på det. Sen försökte jag att inte grimasera allt för illa när jag drack. Men en dag började den där svarta sörjan smaka gott. Sockret skippades snart men än idag så dricker jag vad andra säger är mjölk med kaffe.
 
Kaffe är gott. Och smakar extra gott i vissa situationer. Som i sovsäcken utanför tältet när solen precis har gått upp. Eller efter maten, självklart kokat på stormkök. Eller när man är i stan och köper en takeaway-kaffe och känner sig som världens coolaste lattemorsa (fast man egentligen bara är en trött kaffemoster). Eller som nu. När barnen sitter i soffan, äter frukost och tittar på film. De har inte ens försökt slå ihjäl varann än (tro mig, det kommer snart). Morgonsolen lyser in i köket och det är nästan ovanligt tyst i huset. Lugnet före vab-stormen?
 
Och med det sagt vill jag säga godmorgon och önska er en fin dag!

Kommentarer
Postat av: Inga M

Kul att du är tillbaka på bloggen igen! Min kaffekarriär är ungefär som din, lite långsam i starten. Numera är jag ju 65 snart och det är egentligen först de allra senaste åren som jag börjat dricka kaffe varje dag och blivit kaffesugen. Bäst smakar det efter en god måltid förstås. Kan tänka mig att kaffe blir ett välkommet avbrott i en hektisk småbarnstillvaro.

2015-04-22 @ 06:01:54
URL: http://inga.blogg.se
Postat av: Inga M

Det gick inte att kommentera ditt första inlägg. Inte måste man ha någon slutpoäng på ett blogginlägg. Det kan utan vidare bara hänga där med öppet slut. Läser att din sambo också gått i land så ni delar vardagen numera. Det måste ju vara skönt. Det är inte så lätt att få ihop allting annars med två så små. Ha en bra dag!

Svar: Ja, det är stor skillnad att han jobbar iland. Det mesta är bra. Eftersom vi inte har någon släkt här som kan hjälpa oss med barnen så har jag fått mycket mer ett "eget" liv. Jag kan gå och träna när jag vill, tacka ja till en spontanmiddag eller åka till stan vilken lördag som helst. Behöver inte längre svara kompisarna "jag kan inte denna helgen men fråga mig om tre veckor igen" :)
Landkrabba

2015-04-22 @ 06:07:14
URL: http://inga.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0