Sista veckan

I slutet av oktober kom sambon hem, en vecka innan Samuel föddes. Sedan dess har han varit hemma. Men nu börjar påmönstringen närma sig. Imorgon påbörjar vi sista veckan tillsammans. En dryg vecka kvar tills han åker och jag skall vara själv med småpojkarna för första gången.
 
Låter det konstigt om jag säger att jag ser fram emot det? Vissa tycker nog det. Men bara för att min kille drar till sjöss så lägger ju inte jag mig ner och dör i en månad. Halva tiden, halva livet är vi tillsammans. Men jag är livs levande och uppskattar livet och tillvaron även när han inte är hemma. Det är ju också en del av vår vardag. Och jag är redo för vår nya vardag nu. När Samuel var dryga månaden var jag inte redo. Han skrek hela dagarna. Verkligen hela dagarna. Jag undrade om det var så det skulle vara. Men det vände. Det var inte "riktig" kolik. Nu är han för det mesta en glad bebis. Och jag är redo.
 
Många runt omkring verkar oroa sig för hur det ska gå. Jag får frågor från vänner och bekanta. Hur jag ska klara det. De tycker nog att jag är naiv när jag säger att jag inte tänkt på det. Jag gillar inte att tänka på problem som inte exsisterar. Planen för de snart stundande fyra veckorna är endet-löser-sig-inställning. För det gör ju det. Löser sig. Jag har som sagt fått höra att jag är naiv. Kanske rentav lite korkad. En hel del hänger upp sig att Adam inte går på dagis. Borde han inte göra det när jag är själv så mycket? Nja, vi har aldrig känt behovet av en dagisplats. Kanske till hösten. Och när allt kommer till kritan är jag inte själv särskilt mycket. Vi är två precis lika lång tid! Awesome!

Kommentarer
Postat av: Maria Berndtsson

Den inställningen vi måste ha tycker jag! Klart det löser sig på det ena, andra eller tredje sättet. Visst har man man sina stunder när man undrar hur ska detta gå? men det reder sig alltid. Och känner du/ni behovet av dagisplats så hade ju Adam haft en redan liksom och dyker behovet upp så går det med att ordna.

2013-01-20 @ 21:56:20
URL: http://eninvanaretillibyn.blogg.se/
Postat av: Ulrika

Jag tror att du och killarna kommer klara er galant! Kram

2013-01-20 @ 22:59:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0