landkrabba

Strax efter sex imorse åkte sambon iväg för fyra veckors jobb. För honom väntar spännande veckor i form av ny båt och ny befattning. För oss här hemma blir det ingen skillnad. Han jobbar fyra veckor, ledig fyra veckor och så rullar det på.

 

Vi var på Öppna Förskolan i förmiddags. Satt och snackade med några pappor om att min kille jobbar till sjöss. Killar ser så annorlunda på det, generellt. En av kommentarerna jag fick idag var men det måste ju vara skönt att ni inte har sju, åtta barn? Jag gillar den inställningen. Många tjejer ojjar sig över att det måste vara så svårt och en del verkar till och med bli lite stötta när jag säger att det inte är några som helst problem. För det är det inte. Visst, vi har dåliga dagar och dåliga nätter men har inte alla småbarnsföräldrar/barn det?

 

However. Fyra veckor i vårsolen med småpluttarna. Äventyr lurar bakom varje hörn. Visst är det jobbigt att säga hejdå men jag tror att det nu för tiden är sambon som tar avskeden hårdast. Förr var det jag. Jag grät och kunde vara ledsen i flera dagar efter att han åkt. Nu har jag inte tid att vara ledsen och faktum är att det är rätt svårt att vara ledsen när man får hänga med ungarna varje dag. Vi kallar Adam Partyplutten. Hela han är ett enda stort party just nu. Samuel är också party men inte på samma nivå. Han är mer en mysig förfest. Adam är ett raveparty utan dess like! Fyra veckor går snabbt. Rock on!