landkrabba

Well, jag kan ju ge ifrån mig ett litet livstecken då och då. Det är ju knappast för mycket begärt. På dagarna går jag och funderar på blogginlägg, saker som jag vill skriva om. När kvällen kommer är allt bortblåst och om jag överhuvudtaget kommer ihåg att logga in på bloggen så blir inga formuleringar bra och det som lät vasst och intressant i mitt huvud under förmiddagskaffet låter bara blaha.

 

Tiden susar förbi. På fredag är Samuel fyra veckor. Jag funderar på vad vi gjort de här fyra veckorna egentligen.  Vi går upp, äter gröt, går morgonpromenad. Sen hem för fika, vila för Adam och sedan lunch. På eftermiddagen leker vi, myser, gör någon utflykt, äter mat. Och vips så är det barn-TV och läggdags. Adam är väldigt kvällstrött så kvällen här börjar vid fem och mellan halv sex och sex så stensover han. Lillebror är lite mer oförutsägbar än. Men han har rättat in sig i ledet och fattat att på nätterna sover man. Visst, han vaknar ju för mat men somnar om direkt efteråt. Tumme upp för det! Nu hoppas vi att det snart börjar gå lite längre mellan matstunderna. Han är ett ritkigt matvrak som käkar var tredje timme. Med de nya anti-kolik-flaskorna tar det längre tid för honom att äta men magen verkar inte göra lika ont längre även om den studntals besvärar honom.

 

Hepp. Nu skall jag dyka ner med huvudet i lådan som det står JULSAKER på. Med lite flyt kanske jag har fått upp ljusstakar i alla rum till på söndag?!