landkrabba

Det är många som sagt att det kommer ta tid att komma in i rollen som tvåbarnsförälder, att det kommer vara en så stor omställning. Än är det väl för tidigt att säga att man kommit in i den rollen, vi lever i vår lilla mysvärld. Men vi är i full fart med att skapa oss vår nya vardag. Utgångspunkten är såklart den gamla vardagen, de gamla rutinerna. Adam vaknar fortfarande mellan sex och halv åtta och vill ha frukost. Han sover 40 minuter på förmiddagen. Vill ha lunch efter det. Och så vidare. Och nu skall Samuels rutiner läggas på det här. Trots att det inte ens gått en vecka sedan han föddes så har vi redan skapat oss vanor. Små, små saker. Som promenad efter frukost när båda barn är nymatade och nöjda. Och barn-TV på eftermiddagen när i alla fall Adam börjar bli lite trött. Samuel, han sover mest hela tiden.

 

Vår BVC-sköterksa var här på hembesök idag. Vägning och lite allmänt prat. Grabben vägde in på 3490 gram så han har passerat födelsevikten med tio gram. Hon frågade hur det kändes att nu ha två barn. Och även om det är lite ovant så måste jag säga att det känns väldigt naturligt. Så självklart på något sätt.

 

Jag kan ju ärligt säga att jag inte är redo att vara själv med smågrabbarna än. Inte på långa vägar. Om sambon skulle åka på jobb om ett par veckor hade jag nog funderat mycket på hur det skulle gå. Hur jag skulle få ihop vardagen. Alla de där sakerna som jag inte tänkt på innan. Som att vi bor på tredje våningen utan hiss till exempel. Det kommer bli mycket spring i de trapporna med två barn, babyskydd, liggkorg till vagnen, matkassar, soppåsar. Men nu är inte fallet så. Sambon kommer vara hemma till efter nyår. Kanske januari ut. Då är Samuel två, kanske nästan tre, månader. Nya vanor och rutiner kommer vara etablerade, även om det kommer bli ett litet äventyr att vara själv med grabbarna i en månad. Men det är som sagt lång tid kvar. Och den tiden tar vi till vara på!