Vågar jag?

Jag är mörkrädd. Så mörkrädd att det ibland är jobbigt. Dock har jag inte ont av mörkret om jag har sällskap. Så nu sitter jag och funderar. Vågar jag åka och tälta en natt med Adam ensam? Om jag vågar så kommer det göra mig gott, se att det inte var så farligt. Men. Det är om jag vågar. Skulle ni våga att tälta ensamma med en ettåring?

Kommentarer
Postat av: Frida

Klart du vågar! Och som du säger så skulle det utan tveka glra gott - tänk vilka mamma-son äventyr i er stil ni då kan bege er på! Ta med ett gäng glowsticks om inte annat, då får ni ju även en cool liten partykänsla ;)

2012-06-26 @ 22:47:06
Postat av: Emma

Jag har funderat en del på det där, eller ja att tälta själv har inte riktigt varit aktuellt då Karl är den som står för scoutkunskaperna i vår familj. Men har ändå "tänkt om ifall att", mardrömmar kanske det kallas? :p Är också grymt mörkrädd...

Jag tänker mig att det blir lättare om 2-3 år, när Lovisa kan berätta för mig att spöken bara är på låtsas :p Nej men på fullaste allvar känns det bättre när man har någon att "prata" med, även om det är en väldigt liten människa :) Samtidigt tror jag det skulle gå bra redan nu, men vi hade nog "torrtränat" på en camping med lite folk runtomkring till att börja med. Det hade tagit några nätter innan vi kände oss redo för skogen :p

2012-06-26 @ 23:19:31
URL: http://lillalois.blogg.se
Postat av: Inga Magnusson

Väldigt kort sagt: Nej!
En tältduk är knappast något skydd mot eventuell ondska från omgivningen.

Svar: Nej, det är ju det som finns i bakhuvudet. Det är trist att man ska behöva tänka på sådant...
Landkrabba

2012-06-27 @ 08:02:10
URL: http://inga.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0