landkrabba

Idag bestämde jag mig för att sortera lite bland alla de kubik leksaker vi samlat på oss under det senaste året. När jag städar och organiserar så drar jag ut alla prylar så att det blir ett helt sjukt kaos. På så vis måste jag fortsätta. Om jag bara småplockar lite här och var (så som de flesta städar med med andra ord) tröttnar jag och det är fortfarande lite småstökigt överallt. Så jag hällde ut alla leksaker i alla leksaksbackar. Ni kan ju gissa vem som blev glad?

 

Skulle fiska fram lite saker under soffan på Adams rum men armarna var för korta och jag ser att det ligger en slickepott bland alla triljoner saker på golvet. Frågar om mamma kan få slickepotten och han dyker direkt på den och stoppar den i munnen. Frågar igen om jag kan få den och han hasar bort med den till mig. Jepp, detta är ett sånt där skrytinlägg men eget barn är bäst och så vidare. Jag är ändå sjukt imponerad av att han visste vilken som var slickepotten. Det är inte ett ord vi använder överdrivet ofta. Han kan hämta boll, kloss, snutte och så vidare om man frågar honom men det är ju ord som vi säger flera gånger per dag. Slickepotten har han inte ens sett på länge då den låg i botten av en av backarna. Det är häftigt med hur de lär sig språket och börjar kunna kommunicera med oss vuxna på ett helt annat sätt.