landkrabba

Jag brukar slinka in på Sjalbarn med jämna mellanrum. Har haft mycket nytta av knytinstruktionerna och kollar igenom forumet lite då och då även om jag själv inte är särskilt aktiv. En tråd som är lite spännande är en som handlar om definitionen av sjalmamma/pappa och sjalbarn. Jag förstår inte varför allt skall ha etiketter. Jag bär mitt barn i sjal någon gång i veckan. Ibland kortare stunder inomhus i ringsjal medan vi dammsuger, ibland under en långpromenad i vävd sjal.

Jag ser mig inte som någon sjalmamma. Jag använder vagnen betydligt mer men att säga att man är "vagnmamma" låter ju inte klokt? Kanske beror det på att jag själv är fördomsfull. Att när jag hör ordet sjalmamma tänker jag på någon som inte äger en barnvagn utan endast sjalar. Jag skulle inte kunna leva utan vår vagn. Men jag skulle inte heller kunna klara mig utan något bärredskap. Valet föll på sjalar i olika former och fäger men egentligen kunde jag ju likväl fastnat för en klassisk BabyBjörn. Och definitionen BabyBjörn-mamma låter ju lika knäpp som vagnmamma.

I höstas fick jag höra en rolig kommentar. Jag var på ICA och handlade. Adam satt i trikåsjalen. Jag handlade barnmat bland annat. En tant sa då till mig:
- Jag trodde inte såna som du köpte barnmat?
Jag förstod ingenting. Såna som jag?
- Ja, vegetarian eller vad du nu är.
Nu förstod jag ingenting. Nog för att jag gillar vegetarisk mat och äter en hel del vegetariskt när sambon är på jobb men jag kunde inte förstå vart hon ville komma. Vad hade det med barnmaten att göra?! Jag svarade henne artigt att jag inte är vegetarian. Kvinnan tittade då förvånat på mig och sa helt kort:
- Men något måste du ju vara eftersom du bär ditt barn i en sån där sjal.
Jaha, det var det det handlade om. Sjalen.

När man bär i sjal tittar många nyfiket. Andra glor som om en rymdvarelse precis gick förbi. En och annan knäpp kommentar, som den ovan, har passerat men överlag säger människor att det ser skönt och mysigt ut. Däremot undrar jag ibland vad människor drar för slutsatser om mig. Om mig som mamma som bär sitt barn i sjal. Min förre skeppare skrockade gott när jag berättade om damen på ICA. Han sa att jag skulle svarat henne "du har rätt, jag är visst något. Jag är sjökapten!" Det hade hon nog inte förväntat sig...

Är det verkligen nödvändigt att sätta etiketter på allt? Måste vi kategorisera allt och sätta saker och ting i olika fack?

Vad tycker ni om uttrycket sjalmamma/pappa? Behövs det? Skall vi börja kalla föräldrar som puttar vagn för vagnmamma/pappa?