landkrabba

Imorgon får vi efterlängtat besök av mina föräldrar. De bor på västkusten så vi syns inte så ofta som vi hade velat. 45 mil är ändå en bit isär. Innan vi fick barn har jag aldrig riktigt tänkt på avståndet. Vi har pratat i telefon, träffats några gånger per år, mailat. Det har inte varit några konstigheter. Nu tycker jag att avståndet är desto tråkigare. Adam får inte den där dagliga kontakten med sina morföräldrar och jag får väl erkänna att det vore rätt schyst att kunna lämna bort honom någon kväll då och då. Men imorgon kommer dom hit och stannar hela helgen. Underbart!