landkrabba

Hanö fyr

 

Ett av utflyktsmålen under Blekinge-turen var ön Hanö i Hanö-bukten. Jag har varit där som barn men när vi väl kom fram till ön kände jag inte igen mig det minsta. Pratade med mamma om det, hon blev helt ställd och sa att hon inte heller kunde framkalla särskilt många minnesbilder. Det låter ju inte som ett positivt betyg men jag måste säga att Hanö var vackert, väl värt ett besök! Vi kommer återkomma!

 

Till Hanö kommer man med färja. Den går från Nogersund och tar enbart passagerare, på Hanö finns det inga bilar. Det är en skön känsla att komma till en ö utan bilar. En sak jag reagerade på var att jag inte såg några flakmopeder. Många bohusländska öar är bilfria, istället tar man sig fram med flakmopder. Turen med färjan tog cirka 25 minuter. Lite hoppigt och skumpigt på Hanö-bukten. Både sambon och jag reagerade på hur nonchalanta många är när det kommer till väder och vind. Värst var ändå hemresan. Vi satt inne och Adam satt kvar i vagnen då han var nöjd och glad där. Vi satt på durken. Bredvid oss står tre andra barnvagnar varav det ligger ett barn och sover i en av vagnarna. Färjan kränger till, en vagn välter över vagnen med det sovande barnet. Barnet sover vidare, vi reser vagnen som välte. Inga föräldrar i sikte. Jag satt och höll i den främmande vagnen, sambon höll i vår vagn. Föräldrarna till det sovande barnet syntes inte till under hela resan. Först när färjan lagt till kom de och allt jag fick var en konstig blick av mamman när hon såg att jag satt med en hand på deras chassi. Jaja.

 

 

Hanö är en ganska liten ö och det finns stigar runt hela ön. Läste någonstans att omkretsen är cirka sex kilometer. Vi planerar redan en tur tillbaks om några år då barnen kan gå. Det finns ett vandrarhem på ön och vi tänkte då övernatta någon eller några nätter. Det känns som ett lagom vandirngsäventyr för små barn. Terrängen är varierande. Vissa av stigarna var anpassade för barnvagnar, rullstolsburna och liknande. Andra var snåriga och jäkliga. Hade med både vagn och bärstol men att ge sig ut i hagtornsbuskage kändes inte aktuellt.

 

I hamnen finns det en liten affär som säljer det nödvändigaste, restaurang och café. I bygdegården skulle det tydligen serveras våfflor men just den dagen vi var där var den abonerad och våffelserveringen var stängd. Så. Himla. Typiskt. I hamnen var det mycket liv och rörelse i och med alla båtar i gästhamnen.

 

Jag funderade på hur annorlunda det måste vara under vintern. På Hanö bor det cirka 50 personer året runt. Det är ganska isolerat och ön ligger utsatt. Hanöbukten är ju inte direkt känd för att vara ett snällt och stilla vatten. Nämnde i ett tidigare inlägg att min pappa var inblåst på Hanö ett år i december för cirka 20 år sedan. Det var nära att han, och hans bror, missade julen hemma det året. Tänk en sådan annan sida av ön de har sett än den semesteridyl vi fick uppleva! Det är en av de saker jag gillar mest med Sverige, skiftningarna. Årstiderna. Hur mycket de påverkar oss.