landkrabba

Jag älskar glass. Jag skulle kunna leva på glass. Glass är något bland det godaste jag vet och har alltid varit det. Jag äter allt jag kommer över i glassväg, allt från Piggelin till Ben&Jerrys. Man får inte vara kräsen. Så det är lite extra komiskt när jag insett att Adam är livrädd för glassbilstrudelutten. När vi sitter på balkongen och glassbilen tutar runt i området blir han helt ifrån sig, ögonen får samma skräckslagna blick som när dammsugaren kommer fram och han hoppar direkt bort till mig så han får sitta i knät med huvudet lutat mot mitt bröst. Där är han trygg. Så fort han hör trudelutten igen tittar han på mig, med sina skräckslagna ögon. Jag försöker förklara att glassbilen är snäll, att det är en bra sak. Att glass är bra. Vi får nog helt enkelt göra ett studiebesök vid glassbilen någon dag så han får uppleva det med egna ögon.