landkrabba

Sommaren börjar lida mot sitt slut det är då ett som är säkert. Ibland är det varmt och kvavt, ibland blåsigt och lite lätt svinkallt. Vad jag ska ha på mig är ju ett kapitel i sig då det känns som om ingenting i garderoben passar. Antingen är det för litet, för stort eller så ser jag gravid ut. Inte kul. Men den stora frågan är ju vad Adam ska ha på sig! På stan ser jag föräldrar som redan tagit på barnen fleeceoveraller och tjocka filtar. Adam har en bomullskofta från H&M och verkar glad över det.

Jag är rädd för att klä på honom för mycket. Men samtidgt vill jag ju inte att han ska frysa. Det har varit så enkelt i sommar, bara på med en body och ner i vagnen med en tunn bomullsfilt över. Så länge han ligger i hårdliften så är han ju väldigt skyddad. Jag misstänker att jag om några veckor kommer skratta åt min osäkerhet men att bo i mammaland är fortfarande så nytt och varje dag undrar jag om jag gör rätt.

Innan Adam föddes nojjade jag över hur jag skulle hålla honom. Hur man bytte en blöja. Hur man klädde på honom. Det föll sig ju ganska naturligt. Sen låg jag vaken en halv natt och funderade på hur långt in i munnen man skulle stoppa nappflaskenappen när vi bestämt oss för att gå över på ersättning. Även det löste sig ju. Sen var jag rädd för att ta tempen på honom första gången. Ni fattar. Nu nojjar jag över hur mycket kläder han måste ha. Och i vilken storlek. Overaller, åkpåsar, mössor, jackor. Det är en djungel.