Kärringjävel

Igår eftermiddag satt jag och hängde med grannarna utanför deras port. Grannarna är våra grannar en dag till, imorgon flyttar de. Vi träffades genom föräldragruppen och de har en liten grabb som är fem dagar yngre än Adam. Hur som helst. Vi satt där och hängde. Jag satt på asfalten med Adam i knät. De satt på en bänk. Bredvid mig stod en nappflaska med en slatt kvar på botten. Grannfrun hade en kräktrasa över axeln då hon precis ammat sin grabb. En äldre dam, någonstans mellan sjuttio och döden, kom gående mot oss. Hon hejade glatt på håll och sa att det var två små söta pojkar som satt där. Sen kom det.

- Ni äter väl mat från era mammor?

Jag är van. Det är inte första gången en vilt främmande människa kommenterar att jag inte ammar. Jag suckar. Jag ignorerar. Jag orkar inte. Mitt barn får mat. Han är en nöjd, glad, mätt och lycklig bebis. Det var han inte när jag ammade. Jag var inte heller särskilt nöjd, glad eller lycklig heller. Grannfrun svarade bitskt nej. När kärringen gått var hon upprörd. Frågade om människor verkligen beter sig så. Och ja. Vissa beter sig så.

Jag ammade Adam en månad. Det var en lång månad. Han fick aldrig något bra tag. Han blev frustrerad. Amningsnappen sölade. Första två veckorna var väl ändå förhållandevis okej. De andra två var mindre okej. Från tidig kväll till tidig morgon skulle han ammas med 60-90 minuters mellanrum. Varje amning tog 40-50 minuter. Det var gånger jag inte ens han lägga mig till rätta förrän det var dags igen. Jag var ett vrak. En dag orkade jag inte mer. Jag gick till ICA, köpte en paket med BabySemp och två nappflaskor. En med en tiger på. En med en krokodil på.

Den kvällen, när Adam fick sin första flaska med ersättning öppnades en ny värld. Han blev en helt annan bebis. Och mitt hjärta fylldes med så otroligt mycket kärlek till denna lilla varelse. Jag älskade honom innan men i samma takt som han tömde nappflaskan och hans lilla mage fylldes, i samma takt fylldes mitt hjärta. Det var underbart. Att få se sin bebis riktigt mätt. Det gick upp för mig att det är så här det ska vara!

Den här kärringen är inte den första som har haft åsikter. Hon är tyvärr inte den sista heller. Jämnåriga tjejer kommer med kommentarer. Christine och jag blev kallade ni ersättningsmammor av en tjej i föräldragruppen. Men den bruden är ju lite pantad överlag. Det var även hon som himlade med ögonen när jag frågade lite om BabySemp 2 på föräldraträffen som handlade om mat för 4 månaders bebisar. Mina föräldrars granne sa att jag hade gett upp alldeles för lätt. Främmande folk i alla generationer, människor i kön på ICA, har lagt sig i. Och alla säger de samma sak. Att bröstmjölk är det bästa för barnet. Jag skulle våga påstå att de som vet det allra bäst är de kvinnor som amningen inte fungerade för. Det är det vi får höra. Bröstmjölk är bäst. Men ersättning är ju det näst bästa och i kombination med all den kärlek som jag nu orkar ge tror jag, vet jag, att Adam inte kommer ta någon skada. Brorsan och jag är uppfödda på BabySemp och det går ingen nöd på oss. Och helt partiskt kan jag säga att vår mamma är världens bästa!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0