landkrabba

I juli förra året tog jag min rosa väska och drog över akterrampen för sista gången. Jag skulle flyga hem från Antwerpen och jag visste att jag hade fått min sista stämpel i sjöfartsboken. På flygplatsen åt jag flygplatstapas och drack mig smålullig på två glas rött och sen flög jag businessclass hem till Svedala. På flygplatsen hann jag även med att inhandla en flaska Bollinger som jag tänkte dela tillsammans med kärleken. Fira att jag hade gått iland. När han mönstrade av hade han tänkt samma tanke och överraskade mig med en flaska Moet.

Bollingern blev liggande i kylen och helt plötsligt var det dags för nio vita månader för mig. Ikväll har vi öppnat den. Efter ett år på kylning. Adams namngivning blev supermysig. Vi kunde vara utomhus. Maten var god. Gästerna verkade nöjda. Det blev lite stressigt när maten skulle baxas ut, värmas och så och jag var nära ett breakdown och jag satt på toaletten och hallucinerade om snus. Men efter det flöt det på bra och dagen var underbar. Kärlek. Nu skall ag återgå till min väl kylda champagne. På återseende.