landkrabba

Ett barnmorskebesök stod på schemat idag. Är nu i vecka 36. 35+2 tror jag att man säger på barnmorskespråk. Jag har nu haft ungefär åtta månader på mig att lära mig hur man räknar det där och egentligen vet jag det men orkar jag försöka? Nej. Så vi säger vecka 36. På lördag byter vi åter vecka. Till 37. Och därmed nionde månaden om min matematik är korrekt. Nionde månaden. Det är då man ska föda barn ju?!


Hur som helst mådde både jag och bebisen bra. Idag tog hon bara blodtryck och jag jublade. Jag hatar att bli stucken och tömd på blod. Tydligen behövde hon inte mer blod från mig om jag fortsätter att må bra. Hade jag inte fått graviditetsdiabetes än skulle jag inte få det och mitt järnvärde har varit bra hela graviditeten så jag har sluppit de beryktade tabletterna.

Bebisens hjärta tickade på. Idag var första gången hjärtljuden var under 140. Har Mini blivit en pojke må tro...? Vi vet ju inte könet men är bägge två inne på att det är en flicka. Varför vet jag inte. Å andra sidan litar jag inte på mina modersinstinkter. I början på graviditeten trodde jag det var en pojke...

Vidare så hade Mini lagt sig i startposition med huvudet neråt. Väldigt långt ner tydligen. Känns skönt. Har varit lite nojjig över att h*n skulle vara lite bångstyrig och lägga sig med rumpan ner och att vändningsförsök skulle misslyckas. Blev lättad att höra att h*n låg rätt och inte skulle kunna göra några mer kullerbyttor!