landkrabba

I tisdags åkte som sagt min sambo. Taxin kom på kvällen och vi kommer inte se honom på en månad. Många tårar fälldes och det var helt klart det jobbigaste avskedet hittills. Men en tanke som snurrade i mitt huvud var att jag mitt uppe i allt var så glad att det inte var jag som var tvungen att mönstra på. Jag hade aldrig klarat det.

Jag har fortfarande kvar min anställning i det rederi jag jobbade i innan jag började plugga, innan jag blev gravid. Jag har lekt med tanken att segla igen. Bara tanken på det känns jobbig. Jag trivdes inte med jobbet innan jag blev gravid, något säger mig att jag kommer trivas ännu mindre nu...

Dock ångrar jag inte mina år till sjöss. Jag har många fina minnen. Många skratt och tokigheter har passerat. Jag kom att tänka på detta när jag fikade i stan. Bagel och smoothie. Bagel var standard att käka i USA. Bara för sakens skull liksom. Jag satt och tänkte på när vi liftade i hamnen i Baltimore och fick poliseskort tillbaks. Får man inte göra inte bra. Jag log vid minnet av hur lurade vi blev på en marknad i Abidjan. Lurade och matförgiftade. Tänkte på när vi låg stilla i isen utanför Kemi i två veckor på grund av finsk stuvarstrejk och maten tog slut. Jag mindes en av de galnaste kvällar jag varit med om, också i Baltimore. Vi röjde järnet, hamnade på efterfest efter efterfest på olika krogar, blev utslängda ur en taxi, fick en annan taxi genomsökt i hamnen. Det var cirkus den kvällen.