Ensamstående mamma

Min sambo åkte idag. Efter tolv underbara veckor tillsammans var det dags för jobb igen. Han, jag och Adam fick sex av de veckorna ihop. Tårarna rann när han åkte. Jag hulkade och snorade. Det här avskedet var hundra gånger värre än alla avsked innan. Vi klarar oss utan varandra i en månad. Vi vet vart vi har varandra och under hela vårat förhållande har någon, eller bägge, av os varit till sjöss. Den här gången är det annorlunda. Den här gången är en liten underbar Adam med i bilden.

Jag är nervös för hur det skall gå. Adam och jag skall vara själva i fyra veckor. Kommer tiden gå snabbt? Kommer det gå långsamt? Kommer jag klara att vara ensamstående mamma? För det är ju vad jag på sätt och vis är. Under dessa sex veckor har vi skapat rutiner och sen vi lade ner amningsprojektet för ett par veckor sedan fungerar allt jättebra. Glad mamma. Glad bebis. Men. Rutinerna bygger ändå på att vi har varit två. Sambon har kunnat roa och mysa med lillkillen medan jag har sprungit ner till ICA, i tvättstugan eller bara gått och dragit täcket över huvudet. Att springa ner i tvättstugan är inte bara att springa ner längre. Rutinerna kommer ändras igen. För Adam blir kanske inte skillnaden så stor. För mig blir den enorm. Något säger mig att bärselen kommer bli min bästa vän!

Kommentarer
Postat av: Sarah

tråkigt :(



Ja men bärsele är bra att ha :)

2011-07-19 @ 22:56:21
Postat av: Lotta

Hoppas verkligen på det bästa för er o jag tror att

Det kommer bli svårt men ni fixar det också! Glöm

Inte att skriva av dig här så kanske vi kan lyra din börda på

Något vis! Kram

2011-07-20 @ 00:06:51
URL: http://Www.Viktinfo.wordpress.com
Postat av: Sanna -Mamma till Meja

Ni kommer att komma in i era rutiner :)

Du och lillen kommer klara det utmärkt, det tror jag :)

2011-07-20 @ 16:07:05
URL: http://sannis1987.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0