landkrabba

Igår kväll var en vänninna på besök. Vi har tidigare seglat ihop, det vill säga jobbat på samma båt. Under de månaderna vi jobbare tillsammans blev vi goda vänner och sen hon bytte fartyg och jag gick iland har vi inte träffats. Satt här hemma i köket och skvallrade, drack te och åt nybakta scones. Allt mellan himmel och jord avhandlades. Självklart blev det mycket sjöfartsrelaterade ämnen, skvaller om gemensama vänner och hur mycket bättre det var förr. Bitterhet är nog den största sjömanssjukan och jämt måste det påpekas hur mycket bättre allt var förr. Huruvida det var bättre förr eller inte är en annan femma. Det är ord som bara måste sägas. I vårt fall med en stor dos ironi i rösten, i många andras fall med den största tillgängliga dos av allvar...

Imorse när klockan ringde var jag oerhört trött. Men jag kände en sådan lycka, en sådan tacksamhet, när jag kände värmen från min karl bredvid mig och ett konstigt fladder från den växande magen. Jag har skrivit det förr men jag kan inte känna annat än ren och skär glädje över att jag vågade ta steget och gå iland. Allt för många morgnar har jag vaknat på andra sidan jorden, ensam. Att få vakna tillsammans med dom man älskar är något många antagligen tar som självklart, för mig är det fortfarande något som är så lyxigt att jag inte riktigt kan beskriva det!