landkrabba

Min karl är på väg till hamn! Det betyder att jag förhoppningsvis har honom hemma imorgon kväll. Jag hoppas och håller alla tummar jag har. Han har varit på jobb i en månad och den där hjärtskärande saknaden jag känner i början när han åkt har kommit tillbaks. Saknaden går lite i vågor. Dom första dagarna efter att han åkt är riktigt jobbiga. Dom vänjer jag mig aldrig vid. Faktum är att jag tycker bara att det blir jobbigare och jobbigare att säga hejdå. Sen följer en period som går rätt snabbt. Jag viskar godnatt till hans kudde och somnar med min nalle fastkilad mellan hakan och bröstet men dagarna går i alla fall rätt snabbt. Och sen kommer slutspurten. Dom sista dagarna är jobbiga. Han är så nära men ändå så långt borta. Ofta är det strul med avlösningarna, hemresorna. Ofta blir det ändringar. Jag tycker det är oftare han kommer hem en dag senare än en dag tidigare. Jag vet inte om det är så eller om det bara är jag som upplever det så. Men imorgon kväll är han förhoppningsvis hemma. En natt till med nallen mot bröstet sen kommer jag sova gott i en månad med hans arm runt midjan!