Nattning
Hur som helst så började vi prata om nattning och hur vi gör. Här hemma så börjar mystimmen klockan fem. Då sjunger vi, läser ramsor och böcker. Under mystimmen är det 100% uppmärksamhet till Adam. Inga telefoner. Inga datorer. Inget annat. Bara han och jag. Eller hans pappa när denne är hemma. I slutet av mystimmen åker nattblöja och pyjamas på och dagens sista flaska BabySemp skakas ihop. Maten får han sedan i sovrummet där belysningen är dämpad. Just denna rutin kommer jag behöva ändra när han får tänder och tandborstning skall in efter kvällsmålet men den dagen, den sorgen. När flaskan är slut får han hänga över min axel, rapa och vi kramas lite. Jag tackar för dagen som varit. Pussar honom. Säger att mamma och pappa älskar honom. Pussar honom igen. Lägger ner honom i sängen. Ger honom napp, snuttefilt och snuttedjur. Säger godnatt. Och så går jag.
Men hur kan du lämna honom ensam i sovrummet? frågade min vän. Jag har alltid tagit det som en självklarhet, att han ska somna själv. Det är sällan han knorrar vid nattningen. Ofta ligger han och pratar men då går jag in efter fem, tio minuter och ger honom nappen så brukar han stensomna. Är han ledsen lämnar jag honom inte skrikande såklart men de kvällarna är få. Då är det oftare han vaknar efter ett par timmar, antagligen av en dröm. Han är ledsen, jag tar upp honom, har honom i famnen, sjunger för honom och när han är lugn lägger jag ner honom så han får somna om. Själv. Väninnan menade på att han kände sig rädd, osäker, att det var en självklarhet att finnas hos sitt barn tills detta somnat. Men om han vore rädd och osäker hade han väl knappast dragit snuttefilten över huvudet och somnat inom loppet av trettio sekunder alternativt jollrat glatt med sina flygplan för att sen somna?
Vi har alltid låtit Viggo somna själv. Inga som helst problem. Men nu har det blivit krångligare när han kan ställa sig upp... Men på kvällarna lägger jag alltid ner honom, säger god natt, och går.
Han är ett självständigt barn, som absolut inte vill ligga i mammas o pappas säng. Själv ska det vara!
Alla barn är ju olika, och det känner man mig näst som förälder vad som är bäst för barnet.
Åh, det lät ju bara helskönt att kunna göra så! Blir avis ju! Jag har en 4månaders som inte somnar på annat sätt än i min famn, kanske någongång i pappas famn. Hon vaknar så fort man byter ställning eller om man lägger ner henne. Den äldsta dottern var precis lika också. De har dessutom varit väldigt tuttiga och har ammat mycket. Tror att det kanske är lättare om man flaskmatar, tyvärr vägrar yngsta flaskan så det är ju stört omöjligt :P Men jag hade gärna önskat att hon tog flaskan, hade varit mycket som hade varit lättare då =)
Ha en bra dag!
Linda
Håller just i detta nu på att försöka få Noah att fatta att han SKA INTE UPP IGEN EFTER ATT HA SOVIT EN TIMME PÅ KVÄLLEN!!!!! Det har blivit en sjukt dålig vana. Och nu har han skrikit i snart en timme. Är inne varannan minut, och säger att "Älskling du ska sova nu" klappar på huvudet, pussar, ger nappen m.m Han har alltid sovit i våran säng fram tills nu och nu är han 6 månader. Alltid somnat av tutten. Men nu har han tuttat 10 gånger per natt i flera veckor och vägrat somna om efter kl 20:30 så nu är det nattningskur på gång. Det är fruktansvärt jobbigt.
Lily somnar också själv, hon har sovit i sin säng sedan hon var nyfödd bortsett från när vi var på BB, troligtvis därför hon är så van vid att somna på egen hand. Ibland blir det tupplur i vår säng på dagen med mig. När det börjar närma sig läggdags dämpar vi belysningen i hela lägenheten och pappa och hund blir jagade till köket med stängd dörr så de inte ska störa när hon får sitt sista mål för natten :p
hon ligger ibland och pratar med sig själv eller krälar runt i sängen och biter på sina gosedjur, jag kommer in då och då och tjuvkikar på henne och drar ner henne till början av sängen om hon tagit sig längst upp och efter en stund sover hon som en sten och vaknar inte förens morgonen nästa dag.
Hon fattar nu att i sängen ska hon vara tills mammi hämtar henne, och om hon vaknar tidigare på morgonen gråter hon inte utan ligger snällt och leker med sig sj tills hon somnar om eller jag kommer och hämtar henne för frukost.
Håller på o "lära" sonen att somna själv i sin säng... Ibland går de som på räls, andra dagar är det riktigt jobbigt och han ska bara upp helt enkelt.. Men de ska nog gå riktigt bra snart :) 1,5 mån ca har han sovit i sin egna säng bara ca.. Och han är 7 mån :-)
