Att leva utan bil

Bil måste vara det minst ergonomiska redskapet som finns för att ta sig framåt.
Snacka om att lättjan bedrar visheten - tacka vet jag skor som transportmedel.


Följande ord stod på en ytlig bekants Facebook igår. Om det är hans egna ord eller någon vis gammal grek som sagt det låter jag vara osagt. Jag tyckte det var kloka ord. Handen på hjärtat, hur många tar egentligen bilen när man likväl kunde ha gått eller cyklat?

Vi har ingen bil. Har inte haft det på två, tre år. Något sånt. Bilen vi hade började bli gammal och srkuttig och vi bestämde oss för att sälja. Vi pratade på att köpa en annan bil. Jag ville ha en röd bil med fyra hjul och ratt. Sambon ville inte ha en röd bil. Och där var det slutdiskuterat. Det blev ingen bil och nu har flera år gått sedan den dagen.

Många frågar hur vi klarar oss utan bil. Vissa tror till och med att vi skämtar när vi berättar att vi inte har någon bil. När vi berättade för människor att vi skulle få barn möttes vi av svaret men nu måste ni ju skaffa en bil. Vi klarar oss mycket bra utan bil. Vi bor i ett mysigt område. Har 200 meter till ICA, fem minuters promenad till BVC och knappt 20 minuter in till centrala Kalmar. Dessutom går det bussar precis utanför fönstret var tionde minut. Jag vet att många bor och jobbar på sådant vis att det skulle ställa till vardagen alldeles för mycket att inte ha en bil. Jag vet att för vissa är det omöjligt att leva utan bil. Men jag är övertygad om att det finns rätt många bilägare därute som använder bilen av lathet. Av rena bekvämlighetsskäl.

Adam och jag promenerar vart vi ska. Ska vi till stan så går vi. Ska vi till IKEA så går vi. Det tar knappt 40 minuter att promenera dit. Det är ingen lång promenad ändå tycker människor att jag är galen som går dit ut. Med barnvagn dessutom. Herrejösses!

I januari ska vi flytta till ett bostadsområde lite utanför stan. Där finns mataffärer, vårdcentral, BVC, skola, dagis och annat man som småbarnsförälder behöver. Bussar går var tionde minut. Eller om det är var tjugonde. Jag kommer från en ö där bussarna gick var tredje timme, jag tycker det är lyx så länge bussarna går oftare än så. Från vårt nya bostadsområde in till stan kommer det ta cirka 40 minuter att promenera. Det är inte långt. Inte egentligen.

Tids nog kommer vi köpa en bil. Vi är fortfarande oeniga. Jag vill ha en röd. Det vill inte sambon. Dock har vi lyckats enas om vad vi inte vill ha. Vi vill inte ha en V70. Och absolut inte en silvrig bil. Jag har nämligen en tendens att tappa bort bilen på stormarknadsparkeringar... Vi vill dessutom ha en kombi. Jag säger som en av sambons vänner sa när han fick höra att vi väntade barn, bodde i en tvåa och inte hade bil. Det ordnar sig säkert.

Kommentarer
Postat av: Sanna -Mamma till Meja

Jag har inget körkort och jag får höra dagligen..

Hur klarar du dig? Hur ska ni göra med Meja sen när Staffan jobbar? Tänk vad fast du blir i hemmet...



Ja, det tar 5min ner till centrum.. 10 med bil för man är tvungen att åka omvägar pga avstängningar. Har gångavstånd till allt. Inga problem alls!



Vet inte om jag vill ha körkort, för så som folk kör skrämmer mig. Speciellt om jag ska ha mina barn i bilen.. :) Just nu är det sambon som får köra om det behövs :) Men ska väl försöka ta det någon gång, så det underlättar åt honom så han kan ta sig ett järn när vi är bort bjudna :)

2011-12-06 @ 09:51:28
URL: http://sannis1987.blogg.se/
Postat av: Ylva Lee - Mamma till Lily

Ja, jag håller med. Tycker faktiskt det är jättespännande att höra om andras åsikter. Speciellt om dom skiljer sig från mina egna, fascinerande att man kan vara så olika. Huvudsaken är ju att man inte dömer någon för att inte vara som dig sj, hade ju varit förskräckligt tråkigt isf att träffa andra människor.



Kanske inte så konstigt att kulturskillnaderna är så stora, ligger ju mer eller mindre på andra sidan jordklotet. Det är nästan mer konstigt att det också finns så många likheter. :)

2011-12-06 @ 12:14:17
URL: http://shuang.blogg.se/
Postat av: Christine

Jag älskar vår bil, men jag promenerar hellre i de flesta fall. Idag höll maken på att dö när jag vid tjugo över nio frågade om han började bli redo för promenad hem till er. Ska vi gå DIT? Älskling, det tar tjugo minuter, max. Men det är ju kallt?? Och så ska vi ju till simhallen sen?? Ja, halv två ska vi möta Elin och gå dit. Gå dit med... Och så fortsatte diskussionen tills vi bkev sena och således var tvugna att ta bilen. Btw körde maken oturligt mot rött på vägen hem från ert, så vi höll faktiskt på att dö. Hade INTE skett om vi promenerat, sådeså.

2011-12-06 @ 17:00:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0