Att gå vakt

Till sjöss är dygnet indelat i vakter. Man kan jämföra det med arbetspass, skiftarbete. Det normala är att man jobbar fyra timmar för att sedan vara ledig åtta och sen börjar det om. Det finns även varianter där man jobbar sex timmar och sen är ledig sex. Detta vaktsystem kan trötta ut vem som helst och jag är förundrad över att det fortfarande är tillåtet.

När jag seglade styrman jobbade jag nästan alltid 4-8. Alltså mellan fyra och åtta på morgonen för att sen vara ledig till fyra på eftermiddagen då arbetsdagens resterande fyra timmar avklarades. Däremellan åt, sov, tränade jag. Och jobbade övertid såklart. Enligt många är detta den sämsta vakten då man missar mycket av det sociala livet ombord. Frukost intas en halvtimme efter alla andra. På lunchen sover man i regel och middagen äter man innan de övriga i besättningen alternativt att mässman kommer upp med en bricka på bryggan och man får äta där. Restaurang med 360 graders havsutsikt. Faktum var att jag älskade denna vakt. Den passade mig perfekt och det sociala livet skötte jag genom att alltid se till att ha massor med kakor och godis på bryggan att bjuda besökare på. Då brukade de stanna lite längre! En klar bonus med denna vakt är alla vackra naturupplevelser. Den berömda sjömansromantiken. Valar som leker i soluppgången.


De sista dagarna verkar det som om Minibus har anammat sin mors gamla dygnsrytm. Busfröt vaknar mellan fyra och fem och håller sedan igång fram till efter frukost då h*n tar paus fram till lunch. Jag är nyfiken på hur dess dygnsrytm kommer vara sen, när h*n kommit ut?

Faktum är att jag inte ens reflekterat över att sömnen kommer bli störd med en liten i hemmet. På föräldraträffarna förstod vi att detta var något som de flesta föräldrarna var oroliga för. Både min sambo och jag har i långa perioder varit vaktgående och lärt oss att sova när tillfälle ges. Jag sa till min mamma att jag var mer orolig inför att lyfta barnet eftersom jag aldrig hållt i ett spädbarn innan eller byta blöja. Det har jag definitivt inte gjort! Hon skrattade åt mina jämförelser. Hon tycker nog att jag är lite tokig ibland min kära mor...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0