Snurr
En gång förklarade en ingenjör till mig hur en viss typ av fartygsmotor fungerar. Hur själva motorn snurrar med flera hundra varv per minut medan propelleraxeln, som drivs av motorn, endast snurrar med cirka 100 var per minut. Han försökte förklara hur en växel fungerar men jag förstod inte och sa efter en stunds funderande men vart tar allt snurr vägen? Jag blev lite av en kändis i svenska handelsflottan efter det uttalandet...
Jag vet dock vart snurret tar vägen. Snurret är här. Här och nu. I mitt huvud. I mitt liv. Allt går så jäkla snabbt och jag vet knappt vad jag sysslar med längre. Jag var inte förberedd helt enkelt. Trodde att det skulle vara enklare att plugga på universitetet. Trodde det skulle vara enklare att leva på land. Trodde att det skulle vara enklare att gå ner i vikt och leva ett nyttigt liv. Trodde helt enkelt att det skulle vara enkelt att lägga om hela sitt liv, från sjöman till landkrabba och från gottegris till hurtbulle. Det är inte enkelt. Det är så många bollar att hålla i luften på samma gång, many balls in the air som en vän sa på en engelskaredovisning. Samma vän sa även att han hade varit dogdriver i lumpen men det är en annan historia...
Jag visste att den här dagen skulle komma. Dagen då den rastlöshet som kännetecknar sjömän skulle göra sig påmind. Jag vill kliva av den här karusellen. Känna att jag är på väg någonstans. Just nu känns det som en karusell. Om det vore en berg-och-dalbana hade jag inte sagt något, där finns det ett mål. Man är på väg. Men nu åker jag och mitt liv karusell och jag börjar bli åksjuk...
Jag vet dock vart snurret tar vägen. Snurret är här. Här och nu. I mitt huvud. I mitt liv. Allt går så jäkla snabbt och jag vet knappt vad jag sysslar med längre. Jag var inte förberedd helt enkelt. Trodde att det skulle vara enklare att plugga på universitetet. Trodde det skulle vara enklare att leva på land. Trodde att det skulle vara enklare att gå ner i vikt och leva ett nyttigt liv. Trodde helt enkelt att det skulle vara enkelt att lägga om hela sitt liv, från sjöman till landkrabba och från gottegris till hurtbulle. Det är inte enkelt. Det är så många bollar att hålla i luften på samma gång, many balls in the air som en vän sa på en engelskaredovisning. Samma vän sa även att han hade varit dogdriver i lumpen men det är en annan historia...
Jag visste att den här dagen skulle komma. Dagen då den rastlöshet som kännetecknar sjömän skulle göra sig påmind. Jag vill kliva av den här karusellen. Känna att jag är på väg någonstans. Just nu känns det som en karusell. Om det vore en berg-och-dalbana hade jag inte sagt något, där finns det ett mål. Man är på väg. Men nu åker jag och mitt liv karusell och jag börjar bli åksjuk...
Kommentarer
Postat av: Cinderella
Jag kan ana vad du menar med rastlöshet och önskan om att vara på väg, men i jämförelse med dig är jag väl som en snigel...Att plugga kan kännas som ett idisslande under långa perioder, en känsla av att inte komma framåt, på samma vis som hurtbulleliv är långsamt. Jag har inget att säga om hur man kan lösa detta men jag skulle vara mycket intresserad av hur du fortsättningsvis tänker kring det, om du vill vidareutveckla dina tankar...
Trackback
