Tentaplugg
Jag kan inte påstå att jag någon gång känt den berömda tentaångesten. Jag har läst fyra år på sjökaptensprogrammet och är nu inne på min andra högskoleutbildning inom företagsekonomiområdet. Vet inte riktigt vilken inriktning jag ska välja än dock. Med andra ord har jag skrivit en hel del tentor genom åren. Jag har inte behövt göra om någon heller. Det kan låta skrytsamt men det är sant.
Jag borde ha haft tentaångest. En av mina sämsta sidor är att jag inte kan plugga. Det går inte. Vissa ser mig som oengagerad och oambitiös. Det är inte sant. Jag har bara någon lättare form av någon bokstavssjukdom. Det är min personliga diagnos. Min mamma har sagt att brorsan och jag var fullt normala som barn men att den ena fick DAMP och den andra ADHD i 20-årsåldern. Hon beklagar sig över att hon kunde ha med oss överallt när vi var små men att det knappt går att ha oss i möblerade rum nu för tiden...
Hur som helst. På föreläsningarna spelar jag ofta mobilspel. Eller löser sudoku. Ett tag skrev jag massor med limerickar. Ibland antecknar jag. Men jag har väldigt svårt att bara lyssna. Istället för att lyssna tänker jag på gröna äpplen. Det är något som hänger med från barndomen. Blev tillsagd någon gång att inte tänka på någonting. Allt jag kunde tänka på var ett grönt äpple. Så är det även idag. Under avslappningen på yogan tänker jag på äpplen. På föreläsningar när jag försöker vara aktiv tänker jag på äppplen. Till saken hör att jag hatar äpplen. Speciellt gröna.
Jag är inte så bra på att läsa i böckerna heller. Jag tröttnar snabbt. Tycker det är trist även om ämnet i sig är intressant. Probemet, om man nu kan kalla det för ett problem, är att jag lär mig saker ändå! Jag har som sagt aldrig behövt göra om en tenta eller något prov. Och jag minns mycket av det jag lärt mig. Jag kan rabbla alla landskap i Sverige. Jag kan fortfarande det tyska grammatiksystemet med der, das und die trots att jag slutade läsa tyska i nian. Jag vet att jag hade klarat majoriteten av de tentor jag skrev på sjökaptensprogrammet om jag hade fått skriva dem idag. Inte alla. Vissa saker är naturligt att glömma bort. Men majoriteten hade jag fixat.
Det här kan låta som ett lyxproblem för många. Jag vet att det är massor med människor som sliter häcken av sig och pluggar järnet men ändå så går det inte. Men jag börjar se detta som ett problem. Jag läser på universitetsnivå nu. Och på något sätt tror jag att jag kommer klara tentan på lördag trots att jag inte börjat plugga än. Trots att jag knappt öppnat böckerna. Jag lever i min bubbla och tror att det kommer gå för att det har ju alltid fungerat så. Det kan omöjligt fungera så!
Jag borde ha tentaångest nu. Rejäl sådan. Men jag är lugn. Det löser sig. Eller?
Jag borde ha haft tentaångest. En av mina sämsta sidor är att jag inte kan plugga. Det går inte. Vissa ser mig som oengagerad och oambitiös. Det är inte sant. Jag har bara någon lättare form av någon bokstavssjukdom. Det är min personliga diagnos. Min mamma har sagt att brorsan och jag var fullt normala som barn men att den ena fick DAMP och den andra ADHD i 20-årsåldern. Hon beklagar sig över att hon kunde ha med oss överallt när vi var små men att det knappt går att ha oss i möblerade rum nu för tiden...
Hur som helst. På föreläsningarna spelar jag ofta mobilspel. Eller löser sudoku. Ett tag skrev jag massor med limerickar. Ibland antecknar jag. Men jag har väldigt svårt att bara lyssna. Istället för att lyssna tänker jag på gröna äpplen. Det är något som hänger med från barndomen. Blev tillsagd någon gång att inte tänka på någonting. Allt jag kunde tänka på var ett grönt äpple. Så är det även idag. Under avslappningen på yogan tänker jag på äpplen. På föreläsningar när jag försöker vara aktiv tänker jag på äppplen. Till saken hör att jag hatar äpplen. Speciellt gröna.
Jag är inte så bra på att läsa i böckerna heller. Jag tröttnar snabbt. Tycker det är trist även om ämnet i sig är intressant. Probemet, om man nu kan kalla det för ett problem, är att jag lär mig saker ändå! Jag har som sagt aldrig behövt göra om en tenta eller något prov. Och jag minns mycket av det jag lärt mig. Jag kan rabbla alla landskap i Sverige. Jag kan fortfarande det tyska grammatiksystemet med der, das und die trots att jag slutade läsa tyska i nian. Jag vet att jag hade klarat majoriteten av de tentor jag skrev på sjökaptensprogrammet om jag hade fått skriva dem idag. Inte alla. Vissa saker är naturligt att glömma bort. Men majoriteten hade jag fixat.
Det här kan låta som ett lyxproblem för många. Jag vet att det är massor med människor som sliter häcken av sig och pluggar järnet men ändå så går det inte. Men jag börjar se detta som ett problem. Jag läser på universitetsnivå nu. Och på något sätt tror jag att jag kommer klara tentan på lördag trots att jag inte börjat plugga än. Trots att jag knappt öppnat böckerna. Jag lever i min bubbla och tror att det kommer gå för att det har ju alltid fungerat så. Det kan omöjligt fungera så!
Jag borde ha tentaångest nu. Rejäl sådan. Men jag är lugn. Det löser sig. Eller?
Kommentarer
Trackback
