En natt på akuten
Här om dagen kom den där konstiga smärtan i bröstet tillbaks. Precis som förra gången började det långsamt för att sen göra mer och mer ont. Vaknade inatt vid halv fem av att jag hade ont. Kunde knappt resa mig upp men lyckades masa mig ut i köket för att ta en Voltaren T som inte hjälpte. Gick aldrig till läkaren förra gången eftersom smärtan försvann. Kändes dumt att gå dit när jag var frisk. Låg och funderade på vad jag skulle göra härnäst. Ringa vårdcentralen klockan åtta och få ännu en fråga om jag räfsat löv eller traska bort till akuten och hoppas att någon tog mig på allvar. Det blev det senare alternativet. Väckte min sambo och gick sen hand i hand bort till sjukhuset.
Akutmottagningen var tom klockan halv sex på morgonen och från att jag hade pratat med damen i luckan till att jag låg kopplad till ett EKG tog det nog inte mer än tio minuter. Dom tog EKG, blodtryck och alldeles för många rör blod enligt min smak. Allt såg dock bra ut vilket var en lättnad på sätt och vis. Då är det alltså inte hjärtat det är fel på. Men jag har ju fortfarande ont och vet inte varför. Läkaren sa att han trodde det berodde på en livsstilsförändring, att jag börjat plugga efter att ha jobbat. Han trodde att det var en muskel som stelnade till? Låter flummigt i mina öron. Jag ville hellre få ett besked i stil med det här är det som är fel på dig och här är medicinerna än att bli friskförklarad men ändå ha så ont att jag inte kan ligga ner...
Jaja, nu kan jag sluta nojja mig över att det är något fel på hjärtat och bara hoppas att det går över snart! Jag kan inte träna när jag har såpass ont, det går inte helt enkelt. Det blir svårt att hänga med med kosten också. Det är så lätt att fuska allt för mycket. Intala sig själv att det är okej med glass för jag är ju trots allt sjuk och så vidare. Veckan har varit väldigt trevlig men lite väl onyttig med flera utemiddagar då vi varit lata. Har inte tagit det onyttigaste på menyn men det har blivit lite öl och vin till. Och obefintlig träning. Får bli långa promenader i helgen i långsamt tempo, det är inte allt för smärtsamt...
Akutmottagningen var tom klockan halv sex på morgonen och från att jag hade pratat med damen i luckan till att jag låg kopplad till ett EKG tog det nog inte mer än tio minuter. Dom tog EKG, blodtryck och alldeles för många rör blod enligt min smak. Allt såg dock bra ut vilket var en lättnad på sätt och vis. Då är det alltså inte hjärtat det är fel på. Men jag har ju fortfarande ont och vet inte varför. Läkaren sa att han trodde det berodde på en livsstilsförändring, att jag börjat plugga efter att ha jobbat. Han trodde att det var en muskel som stelnade till? Låter flummigt i mina öron. Jag ville hellre få ett besked i stil med det här är det som är fel på dig och här är medicinerna än att bli friskförklarad men ändå ha så ont att jag inte kan ligga ner...
Jaja, nu kan jag sluta nojja mig över att det är något fel på hjärtat och bara hoppas att det går över snart! Jag kan inte träna när jag har såpass ont, det går inte helt enkelt. Det blir svårt att hänga med med kosten också. Det är så lätt att fuska allt för mycket. Intala sig själv att det är okej med glass för jag är ju trots allt sjuk och så vidare. Veckan har varit väldigt trevlig men lite väl onyttig med flera utemiddagar då vi varit lata. Har inte tagit det onyttigaste på menyn men det har blivit lite öl och vin till. Och obefintlig träning. Får bli långa promenader i helgen i långsamt tempo, det är inte allt för smärtsamt...
Kommentarer
Trackback
