landkrabba

Att vara sjöman är inte som vilket yrke som helst. Man kan aldrig veta till hundra procent när man får åka hem eller när man skall åka ut. Senaste tidens väder verkar ha ställt till det för många sjömän runt om i världen. På grund av inställda flygplan har inte den avlösande besättningen kommit fram i tid och fartyget har varit tvungen att lämna hamn. Jag ser mycket frustration och ledsamhet i statusar på Facebook.

Jag läser detta hos en före detta kollega:

Fanfan ingen avmönstring. Hinner man hem till jul? ;( ;( Víll ju vara med alla små syskonbarnen för en gångs skull ;( Jag dör. Och min saknade! Jaja ut till riggen och jobba, trots dåligt väder!!!

Jag tycker synd om henne. Jag förstår henne. Jag har själv varit i den situationen. Inte riskera att missa julen men det kan kännas minst lika hårt att missa en vanlig tisdag när det var beräknat att man skulle vara hemma på måndagen. Det är mer än en gång kontoret har hört av sig ett par dagar innan avmönstring och berättat att min avlösare har kvaddat bilen, gått upp i rök eller sagt upp sig. Har dom kvaddat bilen och ligger på sjukhus är det okej. Sånt får man ta. Det är inte kul att få stå, stanna kvar, de där extra dagarna. De känns som en evighet...

Jag är så glad att jag vågade ta steget att bli landkrabba. Att jag vågade säga upp mig och börja plugga något som jag verkligen vill plugga. Jag är så glad och lycklig och trivs så bra med mitt liv. Jag är tacksam för varje morgon jag får vakna i min säng. Jag är tacksam för varje dag jag får sova så mycket jag vill. Och jag är tacksam för att jag får julen hos mina nära och kära i år. Hade jag inte sagt upp mig hade jag suttit på Nordatlanten. I år igen.