Svinalängorna

På tåget hem nu ikväll sträckläste jag Svinalängorna av Susanna Alakoski. En otroligt gripande historia och trots att jag stundtals mådde dåligt och blev tårögd så kunde jag inte sluta läsa. När tåget rullade in på stationen i Kalmar hade jag fyra sidor kvar och jag förbannade SJ. Varför skulle tåget vara i tid just idag för? Jag hann inte mer än innanför dörren innan jag plockade upp boken ur handväskan.

Är det någon som sett filmatiseringen av Svinalängorna? Är den värd att se? Det är svårt det där med böcker som blir film. Ofta blir man djupt berörd av boken men i filmen missar dom alla de små stunder som man själv minns...

Kommentarer
Postat av: anne

Jag älskade boken, en av mina favoriter, bland annat för att jag också växte upp under 60/70-talet som finne i Sverige. Jag uppskattade den egendomliga kärva finska humorn och framförallt Leenas lojalitet och kärlek till sina föräldrar och förmåga att hitta en väg ut.



Jag såg filmen för ett par veckor sedan. Det har gått några år sedan jag läste boken så jag hade den inte pinfärskt i minne. Men jag tyckte faktiskt mycket om filmen också. Pernilla August har tagit ett annorlunda grepp på storyn, den är inte helt enligt boken men blev mycket bra ändå.



Jag vet inte om jag ska rekommendera dig att se filmen nu så nära in på boken, men film på bio är ju en helt annan sak än film på TV, så för den sakens skull om inte annat.

2011-01-01 @ 11:55:20
URL: http://annnne.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0