Once I had it...

Hjärnan är överansträngd efter två timmar på biblioteket. Jag tycker om att läsa. Jag är bra på att läsa. Jag läser snabbt och läser mycket. Under en veckas semester är det inte omöjligt att jag slukar cirka fyra pocketböcker. Visserligen är den typen av litteratur jag föredrar ganska lättsmält så som chicklit eller inte allt för rysliga deckare. Camilla Läckberg är en favorit. Jag gillar även att läsa biografier om olika kändisar. Jenna Jameson, Mötley Crüe, Carolina Gynning, Magdalena Graaf och Marilyn Manson är några av dom jag hunnit avverka. Boken om Marilyn Manson var verkligen sjuk. Inte för att jag förväntade mig något annat men lite chockad blev jag allt emellanåt.

Under skoltiden har jag alltid haft det löjligt lätt för mig. Jag lärde mig att läsa långt innan jag började skolan. På lågstadiet fick jag ha mellanstadiets läseböcker, på mellanstadiet hade jag högstadiet, på högstadiet läste jag en gymnasieförberedande kurs och gymnasiet slackade jag mig igenom. Minimal ansträngning men gick ut med ett VG i snitt trots hög frånvaro och dålig läxläsning. Sjökaptensprogrammet gick lika lätt det men då satsade jag på studierna. Jag pluggade dock inte ens i närheten av så mycket som dom andra, jag märkte att jag fattade ju det ändå. Jag skrev tetorna, klarade alla på första försöket med ganska imponerande betyg. Speciellt med tanke på att jag ägnade mer tid bakom, och framför, bardisken på vår studentpub än i skolans grupprum.

Under grundskoleåren var det ett par lärare som sa till min mamma på kvartsamtalen att jag hade fotografiskt minne. Jag var för liten för att förstå vad det betydde men jag förstod att det var en bra egenskap. När jag fattade vad det betydde så insåg jag att så inte var fallet. Jag kommer inte ihåg ett exakt sidnummer (mer än sidan för smulpaj i Vår Kokbok) eller ett exakt citat (om det inte är otroligt bra eller hysteriskt roligt) och jag kan omöjligt komma ihåg källförteckningar och referenser, utgivningsår och så vidare. Däremot så verkar det jag läser fastna redan första gången samt att jag dessutom kommer ihåg det efter tentan. En ganska bra egenskap med andra ord.

Idag insåg jag att det inte var så lätt som jag mindes. Jag har suttit två timmar med näsan i en bok om Organisation och organisering och jag tror inte att något har fastnat! Jag stirrade på bokstäverna, jag läste de dryga 60 sidorna jag skulle läsa, jag antecknade under tiden men jag kan inte redogöra för något alls vad jag har läst om. Inte för att jag tror ni skulle vara så intresserade men ändå ;) Det är nog dags att leta upp något gammalt dammigt papper om studieteknik som jag vet att jag har i en pärm någonstans.

Jag har alltid hävdat att man inte går i skolan för att lära sig saker. Vissa stirrar på mig som om jag kommer från Mars när jag säger det. Men jag står fast vid det. Man går i skolan för att lära sig vart man hittar informationen. Självklart krävs det vissa kunskaper för att utföra sitt arbete men långt ifrån allt man läser använder man dagligen. Jag har försökt att förklara det för sjökaptenselever som har kommit med frågor i stil med hur mycket en redare måste ersätta för skadat gods. Ett ögonblick så ska jag kolla i Sjölagen. Det har varit elever som påpekat syrligt att jag är styrman och därför borde kunna det, jag har ju trots allt läst sjörätt. Visst har jag det men jag har väl inte all lagtext i huvudet för det?

Nu är jag dock inte styrman längre. Jag är student vid ett universitet och helt plötsligt går jag i skolan för att lära mig saker. För att skriva tentor och klara dom. Och för att sen rensa ut det oväsentligaste ur huvudet men komma ihåg vart jag läst det så att jag kan fylla på med ny information. Det kommer nog ta ett tag att komma in i pluggandet igen. Men imorgon bitti blir det biblioteket igen! Jag tänker minsann inte ge upp så här lätt. Once I had it and I'm gonna get it back!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0