landkrabba

Har precis varit ute på första joggingrundan på väldigt länge! Trodde att jag skulle dö. Trodde att jag skullle falla ihop i en hög och inte orka resa mig igen. Trodde att mitt psyke med alla negativa tankar skulle bryta ner mig men icke!

Har ett naturområde inte långt från där vi bor med tre uppmätta löpspår. Jag satsade på 2,5 kilometers spåret. Ingen idé att vara allt för entusiastisk och satsa på de längre, hade jag inte klarat det så hade psyket och dom dåliga tankarna satt in. Men nu joggade jag hela slingan! Inte snabbt, absolut inte. Tiden från startstolpen och tillbaks till den belv 19 min 50 sek. Under 20 minuter i alla fall. Alltid något!

I vilket fall som helst så kändes det bra. Det kändes till och med riktigt bra. Har inget skoskav vilket jag annars brukar ha väldigt mycket problem med (tack vare mina nya strumpor? Killen i sportaffären sa att bomullsstrumpor ofta är upphov till skavsår...) Fick inte håll vilket är ett annat stort problem, känner av det flera timmar efter jag ätit. Fick inte ont i smalbenen. Min nya sportbehå är grym! Lyckas klämma fast boobisarna rätt bra. Visst dom hoppar lite men jag blir inte knockad av dom och dom känns inte ömma nu.

Lånade sambons pulsklocka. Fattar fortfarande inte riktigt vad jag ska med en sån till. Under joggingen lå pulsen runt 170 - 175 slag/minut men vad säger det mig? Att jag är grymt otränad antagligen... ;)

Men jag klarade det. Jag sprang 2,5 kilometer. Nu kan det bara bli bättre!